Hey! Did you miss me? Jag saknar Dig i alla fall!
Så, vad är nytt sen sist tänker du. Eller så skiter du helt fullständigt i det och läser det här mest för att ha nåt att göra på jobbet. Och det gör du helt rätt i!
Min surfbrädas jungfrufärd blev framflyttad en dag till måndag. Anledningen till detta är att en barbeque kom ivägen. Bianca som vi bor med drog i söndags med oss till Coogee för att grilla lite. Så jag valde att vara lite social istället för att surfa själver. Jag kände mig dock lite osocial på grund av de öl jag drack kvällen innan på konserten. Men vi hade trevligt, vi grillade diverse ätbara ting och solen grillade oss.
I lördags blev det en impuls-konsert. Dream Theater spelade. Jag lyssnade mycket på dem tidigare men de har tappat bort mig lite de senaste skivorna. Därför tänkte jag spara pengar och hoppa över konserten. Men när jag såg att det svenska bandet Pain of Salvation skulle vara förband samt att de sänkt biljettpriset så bytte jag ut tanken om att spara pengar till den om att man bara lever en gång. Jag köpte en biljett på min lunchrast.
Tre saker jag gillar med mitt jobb:
1. Där är nästan alltid nåt att göra. Dagarna går rätt fort. Har man inte kunder så ska man packa upp, prissätta, fixa iordning mm mm.
2. En timmes lunchrast. Först tyckte jag det var onödigt, tänkte mer ge mig en halvtimme så kan jag sluta en halvtimmme tidigare. Men nu gillar jag det. På min lunchen hinner jag äta, ta en powernap, göra ett ärende (ex köpa biljett) eller träna lite på min trumläxa.
3. Lön en gång i veckan. Varje vecka trillar det in lite pengar på kontot, jag får ut ca. 600 dollar i veckan. Föredrar helt klart detta upplägg än att få en större summa en gång i månaden. Det känns som jag får bättre koll på mina pengar.
Konserten var helt ok. Fast ända gångerna jag fick gåshus var faktiskt under ett par av Pain of Salvations låtar. De röjde på bra. Och ett par av låtarna tog mig tillbaka till tiden då jag lyssnade som mest på dem. Jag har lite svårt för sångaren i DT, han passar inte in. De andra i bandet får man ju ändå berömma, de är galna musiker. Konserten innehöll bl.a. solo från både gitarrist och keybordist, där den senare även gick över till att köra solo på sin Iphone (!). Han har tydligen gjort någon keyboardapplikation till den (applikationen ska gå att köpa för vem som).
Konsertklipp för den nyfikne...
Så var det det där med surfningen då. Resultatet av dag 1 med surfbräda på stranden blev att jag inte ens kom upp på brädan. Jag var väldigt nära en gång, räknas det? I måndags tog jag bussen till Maroubra beach, den ligger söder om Bondi och är inte lika folkfylld, vilket är gott för en nybörjare.
En viktig del i surfing är paddlingen. Att få blodsmak i munnen efter 30 sekunders paddling är med andra ord ingen fördel. Jag var helt slut. När jag slet med att paddla ut gled en annan surfbräda stadigt förbi mig. Föraren av den bestod av en 65-årig gubbe. Det var inte det jag behövde just då. Sammafattnigsvis kan man väl säga att jag har något att jobba på.
Jag är ändå nöjd över grejerna jag köpt. Surfbrädan känns ändå bra och min våtdräckt sitter figurnära och bra.
En slagen hjälte.
Maroubra
Dagens låt får helt enkelt bli Pain of Salvation - Vocari Dei
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=mtSbat1Hqbo
Detta är bland det vackraste som gjorts. Innan de spelade in denna låten lade bandet upp ett telefonnummer på sin hemsida. De sa att det var numret till Guds telefonsvarare. Låten består av meddelanden till gud från olika personer runt om i världen, både positiva och negativa, glada och ledsna. Till detta har de spelat in passande och gripande bakgrundsmusik.
Ta hand om sig. 'til next time. With löve
Anders
Grymt! Bra jobbat med surfingen, det är bara att ligga i. du vet att jag kommer att mobba dig om du kommer hem från Oz utan att kunna surfa!
SvaraRaderaJordan på en iPhone säger du?! Var kanske till och med så att jag hade gillat de... Verkar vara många svenska band som gillar att lira där nere, undra varför.
SvaraRaderaKeep on rocking the waves!