Trumma om från början

Down Under tittar up! (känn lite på den ordvitsen, höhö)

Jag har börjat hos en ny trumlärare. Och vilken skillnad! Det visade sig att han är lärare till den läraren jag gick hos först. Milan som han heter är 50+ och lärde sig troligen spela trummor innan han lärde sig gå. Han har spelat tusentals gigs och undervisat mängder. Han berättade för mig "Men nu tar jag inte så många gig, nu vill jag att mina elever ska få dem. Jag har haft min tid nu vill jag lämna över min kunskap till de yngre killar". Många av hans elever har också fått bra gig, som t.ex i en musikal som går här som tidigare varit på Broadway. Milan är en inspirerande och tuff lärare, precis som det ska vara. Jag fick sätta mig och spela lite innan vi började första lektionen. Sen började han prata. "Föreställ dig att du ska ut och provköra din nya Ferrari på en motorväg". "Hur mång hjul färdas den på?" -Fyra svarade jag. "Hur många kroppsdelar spelar du trummor med" -Fyra. "Ok, vilken kroppsdel har du bäst förmåga i? Det är förmodligen höger hand, inte sant, vi säger att den har 60% av din fulla förmåga. Sen vänster hand, säg 40%. Höger fot, kanske 30%. Vänster fot... Jag har sett dig spela och jag har inte sett dig använda vänsterfoten en gång, den är död, kanske 10%". "Föreställ dig att du nu kör med din Ferrari på motorvägen och att lufttrycken i däcken är 60, 40, 30 respektive 10%, det hade inte gått".
"You're the Ferrari!!" säger han till mig. "Until you haven't used all of your body to play music - you never played music from the heart!" Jag fick med andra ord börja om från början. Han har fått mig att sitta och öva enkelslag med höger och vänster hand, i väldigt lågt tempo för att tekniken ska bli rätt. Frustrerande men nyttigt. Han vill att jag har båda hälarna i luften när jag har fötterna på pedalerna, vilket innebar att det kändes som jag inte ens visste hur man sitter på en trumpall. Jag var på väg att ramla av. Men han har rätt. Sakta men säkert blir jag bättre och det är en riktigt häftig känsla!


I söndags eftermiddag åkte jag till Bondi Beach för att slappa i kvällssolen med en latte och en bok (The Richest man in Babylone). I skateboard-prylen åkte några småkids som var riktigt duktiga, så jag filmade lite..



Det har kommit lite nytt folk i lägenheten, ganska roliga sådana. Så det är rätt skön stämning i vårt kollektiv. Bland annat har tre killar från Wales flyttat in som, när dom inte spelar World of Warcraft, är bra roliga. Det blev dock lite tomt när svensktjejerna lämnade lägenheten för vidare resa, då jag umgåtts en del med dem.

Framtidsplaner: Jag funderade på att åka till Melbourne efter Sydney. Jag får vara kvar på jobbet här till början av april. Nu har jag istället bestämt mig för att åka till Brisbane. Nikki har ju landat där för att plugga och jag känner att vi hade kunnat ha bra kul där. Så planen är att lägga en till två veckor på att ta mig dit genom att göra ett par stopp på vägen. Sen försöka hitta ett jobb där och jobba, leva och ha det kul innan hemgång till Svedala i slutet av juni/början av juli.

Dagens, eller snarare veckans skiva blir (även soundtrack till videon ovan):
Beween the Buried and Me - The Great Misdirect


Saknar dig
Anders