Blå berg

G'day mates!

Sitter här och är lite lätt besviken. Thaimaten jag nyss förtärde smakade inte lika himmelskt som vanligt. Jag misstänker att de inte använt de finaste delarna av den stackars kycklingen, jag fick skölja ner den sista biten med en stor klunk öl. På grund av det öppnar jag nu en andra öl. Så eventuella stavfel i slutet på inlägget kommer ha en naturlig förklaring.

Förra söndagen åkte jag och Luis som jag jobbar med på en turisttrip. Fast vi gjorde det på riktigt med hjälp av lokaltrafik, tåg för att vara exakt. Slutmålet var Blue Mountains, det liger ca 11 mil utanför Sydney och är väl lite av Australiens svar på Grand Canyon, dock lite mindre och mycket grönare. Det var en klart trevlig trip, jag gillade starkt känslan av att resa lite igen, se nya landskap svischa förbi. Det var också skönt att komma ifrån storstaden lite, man är ju trots allt uppvuxen i Glaummen.
Mark som jobbar med oss (sonen till ägaren) mötte upp på eftermiddagen, han bor där ute. Så efter att ha sett det man bör åkte vi hem till honom och hans pojkvän Gregg. Där bjöds på Barbeque, vi kollade in deras lilla hus och hälsade på hundarna.

Jag har haft min sista trumlektion med Milan nu. Jag är otroligt glad att jag träffat honom, han är väldigt inspirerande. Sen han fick reda på att jag ska iväg har han bara släng över mig material att öva på, och han handskriver i princip allt, galet. När jag satt med den här bunten av handskrivna övningar framför mig sa han till mig att "övar du på det här och gör det ordentligt kommer du inte behöva någon lärare på 5 år". Och jag tror han har rätt.

Det börjar närma sig slutet här i Sydney. På söndag bär det av norr över. Det känns bra, det börjar bli dags att göra något annat. Jag åker först till Byron Bay för att stanna några dagar. Sen blir det vidare upp till Brisbane och Niklas. Jag fick reda på igår att det finns ett rum ledigt i grannhuset till Nickes, så det blir perfekt. Här ska snackas skit och drickas kaffe så det slår knut på magen!

Ta hand om sig

Kram

Trumma om från början

Down Under tittar up! (känn lite på den ordvitsen, höhö)

Jag har börjat hos en ny trumlärare. Och vilken skillnad! Det visade sig att han är lärare till den läraren jag gick hos först. Milan som han heter är 50+ och lärde sig troligen spela trummor innan han lärde sig gå. Han har spelat tusentals gigs och undervisat mängder. Han berättade för mig "Men nu tar jag inte så många gig, nu vill jag att mina elever ska få dem. Jag har haft min tid nu vill jag lämna över min kunskap till de yngre killar". Många av hans elever har också fått bra gig, som t.ex i en musikal som går här som tidigare varit på Broadway. Milan är en inspirerande och tuff lärare, precis som det ska vara. Jag fick sätta mig och spela lite innan vi började första lektionen. Sen började han prata. "Föreställ dig att du ska ut och provköra din nya Ferrari på en motorväg". "Hur mång hjul färdas den på?" -Fyra svarade jag. "Hur många kroppsdelar spelar du trummor med" -Fyra. "Ok, vilken kroppsdel har du bäst förmåga i? Det är förmodligen höger hand, inte sant, vi säger att den har 60% av din fulla förmåga. Sen vänster hand, säg 40%. Höger fot, kanske 30%. Vänster fot... Jag har sett dig spela och jag har inte sett dig använda vänsterfoten en gång, den är död, kanske 10%". "Föreställ dig att du nu kör med din Ferrari på motorvägen och att lufttrycken i däcken är 60, 40, 30 respektive 10%, det hade inte gått".
"You're the Ferrari!!" säger han till mig. "Until you haven't used all of your body to play music - you never played music from the heart!" Jag fick med andra ord börja om från början. Han har fått mig att sitta och öva enkelslag med höger och vänster hand, i väldigt lågt tempo för att tekniken ska bli rätt. Frustrerande men nyttigt. Han vill att jag har båda hälarna i luften när jag har fötterna på pedalerna, vilket innebar att det kändes som jag inte ens visste hur man sitter på en trumpall. Jag var på väg att ramla av. Men han har rätt. Sakta men säkert blir jag bättre och det är en riktigt häftig känsla!


I söndags eftermiddag åkte jag till Bondi Beach för att slappa i kvällssolen med en latte och en bok (The Richest man in Babylone). I skateboard-prylen åkte några småkids som var riktigt duktiga, så jag filmade lite..



Det har kommit lite nytt folk i lägenheten, ganska roliga sådana. Så det är rätt skön stämning i vårt kollektiv. Bland annat har tre killar från Wales flyttat in som, när dom inte spelar World of Warcraft, är bra roliga. Det blev dock lite tomt när svensktjejerna lämnade lägenheten för vidare resa, då jag umgåtts en del med dem.

Framtidsplaner: Jag funderade på att åka till Melbourne efter Sydney. Jag får vara kvar på jobbet här till början av april. Nu har jag istället bestämt mig för att åka till Brisbane. Nikki har ju landat där för att plugga och jag känner att vi hade kunnat ha bra kul där. Så planen är att lägga en till två veckor på att ta mig dit genom att göra ett par stopp på vägen. Sen försöka hitta ett jobb där och jobba, leva och ha det kul innan hemgång till Svedala i slutet av juni/början av juli.

Dagens, eller snarare veckans skiva blir (även soundtrack till videon ovan):
Beween the Buried and Me - The Great Misdirect


Saknar dig
Anders

Big Day Out

Med tanke på hur ofta jag uppdaterar denna blogg kommer jag kanske inte bli killarnas svar på Blondin Bella. Så jag tror jag stryker det på min lista över livsmål.


Urval av vad som hänt sen sist:
Henke (han från skåne) var här lördag - tisdag. Vi var på endags festivalen Big Day Out i lördags, samma dag som han landade. Det var kul, gott att få lite fetivalkänsla. Vädret var lite skumt. Det var över 40 grader när vi kom dit, kändes helt overkligt, som om någon blåser med en hårtork på än. Sedan började det regna så man stod o huttrade lite under Dizzie Rascals spelning. Vi flummade runt en hel del, lyssnade några låtar på ett band för att sedan gå vidare och kolla något annat band, pausa med en öl, kolla mer musik. Det är svårt att ha långtråkigt på en festival.




För två helger sen var även Krille här, en kompis från Götet. Han fick äran att bo två nätter hos oss innan han for hem till Svea Rike igen. Det är alltid kul med besök, vi tog det rätt lugnt, var ute en kväll, turistade runt lite osv.

Maja, en av de två svenska tjejerna om bor här, och jag var på Lunar Park igår. Det ska väl vara Sydneys svar på Liseberg, eller snarare Axels Tivoli om jag ska vara ärlig. Det kändes lite gammalt. Men vi hade kul! Vi åkte bl.a. en liten, gammal variant av en bergbana. Den var tokläskig. Inte för att den gick snabbt och hade branta backar utan för att i varje gnisslande, krängande kurva var jag övertygade om att vår lilla vagn skulle spåra ut och att vi skulle gå en säker död till mötes. Detta skedde som tur var inte. Vi åkte även nerför en stor rutschkana (stavning?) i tygpåsar, nån sak som snurrade och parishjul med utsikt över operahuset. Det slank även ner en gott smakande banana splitt och en latte.

"Bergbana" med nära-döden-upplevelse.

För några veckor sedan var vi i Bondi Junction på en svensk pizzeria. Där fick vi till priset av 22 dollar en svensk pizza. Med andra ord pizza med tunnare botten, en massa bröte på och kebabsås så klart. Till vår glädje upptäckte vi att de hade kladdkaka till efterätt, glädjen blev ännu större när vi märkte hur god den var.

På jobbet knallar det på, inte så mycket nytt där. John är fortfarande butter, Meryl skriver sina små lappar om allt och inget osv. Men jag trivs fortfarade bra. Favoriten gällande lappar va när kopieringsmaskinen gick sönder. Killen som lagade den drog fram en stor klump av ihopknölat papper. Denna klump fäste Meryl på väggen tillsammans med en uppmanande lapp om att vi inte ska göra så igen. Det är svårt att hålla sig för skratt ibland.

Jag pratade med Nicke innan och det visade sig att han kommer hit imorgon på ett blixtbesök. Han har sin mor på besök och dom två flyger hit imorgon för att åka hem på fredag igen. Goda nyheter! Så jag siktar på att möte upp dem imorgon efter jobbet.



Den skiva som snurrat under skapandet av detta inlägg är: Led Zeppeline II.

Med kärlek
Anders

Julgran

Halloj,

Jag hoppas alla har haft en riktigt god jul!
I skrivande stund sitter jag på flygplatsen i Brisbane. Väntar på flyget till Sydney. Jag har varit och firat jul och annat värt att fira hos Niklas och Marlene i Mooloolaba. Det var riktigt kul att få träffa dem igen, jag har haft en skön semesterkänsla under hela vistelsen. Tiden har en förmåga att gå fort ibland bara.
Niklas och Marlene blickar ut över Mooloolaba Beach.

Vi firade en svensk jul med några av deras grannar. Det blev den obligatoriska maten och till och med lite riktigt glögg, den satt fint trots värmen. Grannarna vi var hos hade besök av sin familj där fadern visade sig ha en väldigt bra (i mitt tycke) musiksmak. Han lyssnade på många av de band som jag och Nicke också lyssnar på så samtalsämnet för kvällen blev ganska enkelspårigt, till någras nöje och, misstänker jag, till andras missnöje.
Senare på kvällen skulle några i sällskapet på en fest i närheten. Jag och Niklas beslöt oss att följa med. Vi kom in i svenskhuset och möttes av en aning berusad kille; "Tjena, fulla eller?". Vi svarade lite fundersamt "Äh, tack det är bra. Själver?". Direkt efter honom kom nästa kille med samma replik "ÖÖÖhhhh... fan är ni fulla eller?!". Vi hade tydligen missat kravet på att man måste vara kanackas för att komma in. Vi gick ett varv, satte oss senare i soffan för att beskåda en kille som använde granens kulor till att kasta prick på en golvlampa som stod längre bort. Han var trots allt ganska pricksäker. Strax därefter gick vi hem igen.

Igår var vi på en liten utflykt till en grannort, jag har redan glömt namnet faktiskt. Men där var riktigt fint. Vi fick lite strandliv och tog sedan en lång strandpromenad och kollade på de fina omgivningarna. En klart lyckad dag. Senare efter vi kommit hem gick jag och Niklas och köpte några öl, satte oss vid hamnen, chillade och löste världsproblem.

I fredags åkte vi iväg på en liten bergsbesttigning. Vi gick upp med tuppen för att sedan ta bilen till denna kulle/berg.




Ingen av oss såg ödlan som stod helt stilla över en sten. Niklas fick dock till en imitation av den, om ha lyckades är upp till var och en att bedöma ;)

Jag och Niklas tog en förmiddag en långa strandpromenix till nästa stad. På vägen hem fick vi sällskap av ett ösregn. Efter att ha tagit skydd i en telefonhytt för det värsta regnet och fixat plastpåsar för att skydda våra mobiler var vi ändå ganska glada när vi fortsatte vår vandring i regnet...


Marlene fick även äran att klippa mig tidigare idag. Ett stort tack till henne för det! Hon skriver blogg på: http://pulls.blogg.se/


Med tanke på tiden som har en förmåga att flyga fram ibland får dagen låt bli:
Time Flies från Porcupine Trees senaste skiva.
http://www.youtube.com/watch?v=p8jm61vk2Ao


Nä, nu måste jag äta något. Det är lite mindre än en timme till boarding. Frågan är vilken snabbmat jag ska förgylla min kropp med. 'Til next time....


Gott Nytt År!
Anders

Bra Dag Gott Liv

Denna gången kom jag upp! Det var inte länge, det var vitvatten (alltså ingen obruten våg) men det räknas! Och det var kul. Jag kom iväg till stranden i måndags och tisdags. Måndagen var en schysst dag. På förmiddagen blev det Maroubra för att ge sig an vågorna igen. I vattnet började en annan nybörjarsurfare prata med mig. De visade sig vara en kanadensisk kille. Trevlig snubbe. Han bodde nära stranden i en van med sin flickvän. Hon jobbade för tillfället medans han ägnade dagarna på brädan. Det lät som ett gott liv. Vi snackade lite mer och han undrade om jag vill komma upp på en öl. Så efter att jag var nöjd med dagens möte med havet så gick jag upp till hans van. Där åt jag mina jordnötssmörsmackor med en kall och snackade skit med Max som han hette. Gott liv.

En lite konstig grej med surfing är att de är få saker jag kommer på som jag kan misslyckas så fatalt på men ändå fortsätter göra det. Om jag spenderar ett par timmar i vattnet och ändå bara kommer upp på brädan en eller två gånger så är det just de lyckade försöken jag tänker på och ler åt lite lagom löjligt när jag går därifrån. Ungefär här skulle man förmodligen kunna dra en parallell till livet i allmänhet, gällande hur man väljer att fokusera på misslyckanden eller framgångar. Och kanske till och med lära sig något. Men det är inget jag tänker göra just nu, lite får du allt tänka själv.


I måndags eftermiddag blev det svenskbesök. Inte för att jag törstar så efter svenskar. I vårt kollektiv tar även de svenska tjejerna Maja och Sanna upp plats. De är två trevliga tjejer med lagom kaxig Stockholmsdialekt vilka jag får plocka ner på jorden med jämna mellanrum (ja, jag vet att ni läser det här ;) ).
Åter till besöket. I Trollhättan jobbade jag bl.a. med Mattias på Trestads Musik. Han och hans Australienska flickvän Kirsty har varit ute och rest nu i drygt ett år och nu är de än en gång på plats i Australien ( Mattias blogg: http://metrobloggen.se/isaksson) Det var alltså dom som var på besök, tillsammans med Mattias föräldrar som också är på plats. De kom upp en sväng i lägenheten för att kolla utsikt och se hur vi har det. Vi gick sedan en runda i chinatown för att avsluta på en Thairestaurang precis nedanför där vi bor. Där bjöd de på mat (tack!), väldigt god sådan. Redan igår var jag där för ett återbesök, de har take away för överkomliga 6.50 dollars. Det var en trevlig middag, jag är glad att de kom förbi.



Lev väl! Kram
Anders

En konsert, lite grill och misslyckat surf

Hey! Did you miss me? Jag saknar Dig i alla fall!
Så, vad är nytt sen sist tänker du. Eller så skiter du helt fullständigt i det och läser det här mest för att ha nåt att göra på jobbet. Och det gör du helt rätt i!


Min surfbrädas jungfrufärd blev framflyttad en dag till måndag. Anledningen till detta är att en barbeque kom ivägen. Bianca som vi bor med drog i söndags med oss till Coogee för att grilla lite. Så jag valde att vara lite social istället för att surfa själver. Jag kände mig dock lite osocial på grund av de öl jag drack kvällen innan på konserten. Men vi hade trevligt, vi grillade diverse ätbara ting och solen grillade oss. Jag gav många användbara tips till han som basade över grillen...

I lördags blev det en impuls-konsert. Dream Theater spelade. Jag lyssnade mycket på dem tidigare men de har tappat bort mig lite de senaste skivorna. Därför tänkte jag spara pengar och hoppa över konserten. Men när jag såg att det svenska bandet Pain of Salvation skulle vara förband samt att de sänkt biljettpriset så bytte jag ut tanken om att spara pengar till den om att man bara lever en gång. Jag köpte en biljett på min lunchrast.

Tre saker jag gillar med mitt jobb:
1. Där är nästan alltid nåt att göra. Dagarna går rätt fort. Har man inte kunder så ska man packa upp, prissätta, fixa iordning mm mm.
2. En timmes lunchrast. Först tyckte jag det var onödigt, tänkte mer ge mig en halvtimme så kan jag sluta en halvtimmme tidigare. Men nu gillar jag det. På min lunchen hinner jag äta, ta en powernap, göra ett ärende (ex köpa biljett) eller träna lite på min trumläxa.
3. Lön en gång i veckan. Varje vecka trillar det in lite pengar på kontot, jag får ut ca. 600 dollar i veckan. Föredrar helt klart detta upplägg än att få en större summa en gång i månaden. Det känns som jag får bättre koll på mina pengar.

Konserten var helt ok. Fast ända gångerna jag fick gåshus var faktiskt under ett par av Pain of Salvations låtar. De röjde på bra. Och ett par av låtarna tog mig tillbaka till tiden då jag lyssnade som mest på dem. Jag har lite svårt för sångaren i DT, han passar inte in. De andra i bandet får man ju ändå berömma, de är galna musiker. Konserten innehöll bl.a. solo från både gitarrist och keybordist, där den senare även gick över till att köra solo på sin Iphone (!). Han har tydligen gjort någon keyboardapplikation till den (applikationen ska gå att köpa för vem som).

Konsertklipp för den nyfikne...


Så var det det där med surfningen då. Resultatet av dag 1 med surfbräda på stranden blev att jag inte ens kom upp på brädan. Jag var väldigt nära en gång, räknas det? I måndags tog jag bussen till Maroubra beach, den ligger söder om Bondi och är inte lika folkfylld, vilket är gott för en nybörjare.
En viktig del i surfing är paddlingen. Att få blodsmak i munnen efter 30 sekunders paddling är med andra ord ingen fördel. Jag var helt slut. När jag slet med att paddla ut gled en annan surfbräda stadigt förbi mig. Föraren av den bestod av en 65-årig gubbe. Det var inte det jag behövde just då. Sammafattnigsvis kan man väl säga att jag har något att jobba på.
Jag är ändå nöjd över grejerna jag köpt. Surfbrädan känns ändå bra och min våtdräckt sitter figurnära och bra.

En slagen hjälte.


Maroubra



Dagens låt får helt enkelt bli Pain of Salvation - Vocari Dei
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=mtSbat1Hqbo
Detta är bland det vackraste som gjorts. Innan de spelade in denna låten lade bandet upp ett telefonnummer på sin hemsida. De sa att det var numret till Guds telefonsvarare. Låten består av meddelanden till gud från olika personer runt om i världen, både positiva och negativa, glada och ledsna. Till detta har de spelat in passande och gripande bakgrundsmusik.


Ta hand om sig. 'til next time. With löve
Anders

Musiknörderi

"I love you so much that I gonna go back to my hotelroom.... and masterbate"
- Mikael Åkerfeldt (Opeth)

Sångaren i Opeth var som vanligt riktigt rolig i sitt mellansnack. Och konserten var grymt bra! Jag var där förra måndagen. Lokalen var en gammal teater vilket passade perfekt för Opeth. Det var den bästa spelningen jag sett med dem, publiken var högljud och det var stor skillnad på stämningen mot när jag såg dem i Gbg. Det märktes att bandet var på gång och att de gillar Sydney. Så här skriver Mikael Åkerfeldt om spelningen på sin blogg:

Australia is my favourite country in the world next to Sweden. I could live there! We only had 3 shows this time around, Brisbane, Sydney and Melbourne. All of which went great, especially Sydney was magical!

Jag mötte upp några fans innan på en pub, genom facebook hade jag sett att några skulle samlas. De var några år yngre än en annan (låter som jag är 100 år nu men du fattar). Det var i alla fall trevligt att ta ett par kalla innan spelningen. Fick svara på lite frågor om hur det kommer sig att vi gör så bra musik i Sverige och om det stämmer att nästa alla lyssnar på metal. "Självklart gör alla det" svarade jag.

Det är kväll här nu, jag har övat lite på min trumläxa (betoning på lite), vet inte varför jag skjuter det framför mig. Antar att det är dåliga vanor från pluggtiden som kommer fram.

Igår var jag iväg på andra kulturella äventyr. Gabriella som jag jobbar med pluggar konst här i Sydney och igår hade de avslutningsutsällning. Jag tackade självklart ja när hon undrade om jag ville komma. Där var mycket folk, prisutdelningar, vin och öl och konst i alla dess former. Allt inramat i ett gammalt fängelse som gjorts om till konsthögskola.
När man hör backpackers prata om resande är det ofta man hör deras sökande om äkthet, det som finns bortom turiststråken. Det var lite så det kändes igår. Jag var på riktigt gott humör när jag gick runt och kollade konst och pratade med Sydney-locals (Gabriellas vänner). Det kändes äkta på något sätt, jag fick ta del av deras liv här i Sydney. Även om jag inte riktigt förstod mig på hennes installationer så är hon tydligen duktig då hon vann ett fint stipendie och sålde delar av hennes verk. Hon sken som en sol, vilket smittade av sig.

Jag har börjat köpa mer skivor igen. Och jag har kommit på hur mycket jag gillar det. Nörden i mig vaknar till liv. Min senaste upptäck är Katatonia. Deras senaste skiva Night is the New Day är det bästa jag hört sen jag vet inte när och jag har lyssnat på den mer än vad som kan vara nyttigt. Musiken är mörk, melankolisk, episk, vacker och fantastiskt bra! Efter att ha lyssnat igenom skivan får jag en liknande känsla som den när man sett en riktigt bra film, jag är tagen.
Det är också här nörden i mig kommer fram. Jag kan självklart inte nöja mig med att bara gilla skivan utan jag har läst biografi, recensioner och kollat intervjuer på youtube. Än så länge har jag bara streamat skivan, jag väntar på den fysiska varianten med posten, så jag ser fram emot att ävan kunna lusläsa bookleten. (Streama här om nyfiken: http://music.myspace.com/index.cfm?fuseaction=music.artistalbums&artistid=3789825&albumid=14010655 )

I fredags skickade jag iväg en beställning på ett styck surfbräda. Den levererades i måndags. Jag hade planer på jungfrufärd i tisdags men vädret var inte riktigt på min sida så jag sköt upp det, jag fick köpt en våtdräkt i alla fall. Siktar på en ny provtur på söndag.



Länge leve nörden =)
/Anders