Julgran

Halloj,

Jag hoppas alla har haft en riktigt god jul!
I skrivande stund sitter jag på flygplatsen i Brisbane. Väntar på flyget till Sydney. Jag har varit och firat jul och annat värt att fira hos Niklas och Marlene i Mooloolaba. Det var riktigt kul att få träffa dem igen, jag har haft en skön semesterkänsla under hela vistelsen. Tiden har en förmåga att gå fort ibland bara.
Niklas och Marlene blickar ut över Mooloolaba Beach.

Vi firade en svensk jul med några av deras grannar. Det blev den obligatoriska maten och till och med lite riktigt glögg, den satt fint trots värmen. Grannarna vi var hos hade besök av sin familj där fadern visade sig ha en väldigt bra (i mitt tycke) musiksmak. Han lyssnade på många av de band som jag och Nicke också lyssnar på så samtalsämnet för kvällen blev ganska enkelspårigt, till någras nöje och, misstänker jag, till andras missnöje.
Senare på kvällen skulle några i sällskapet på en fest i närheten. Jag och Niklas beslöt oss att följa med. Vi kom in i svenskhuset och möttes av en aning berusad kille; "Tjena, fulla eller?". Vi svarade lite fundersamt "Äh, tack det är bra. Själver?". Direkt efter honom kom nästa kille med samma replik "ÖÖÖhhhh... fan är ni fulla eller?!". Vi hade tydligen missat kravet på att man måste vara kanackas för att komma in. Vi gick ett varv, satte oss senare i soffan för att beskåda en kille som använde granens kulor till att kasta prick på en golvlampa som stod längre bort. Han var trots allt ganska pricksäker. Strax därefter gick vi hem igen.

Igår var vi på en liten utflykt till en grannort, jag har redan glömt namnet faktiskt. Men där var riktigt fint. Vi fick lite strandliv och tog sedan en lång strandpromenad och kollade på de fina omgivningarna. En klart lyckad dag. Senare efter vi kommit hem gick jag och Niklas och köpte några öl, satte oss vid hamnen, chillade och löste världsproblem.

I fredags åkte vi iväg på en liten bergsbesttigning. Vi gick upp med tuppen för att sedan ta bilen till denna kulle/berg.




Ingen av oss såg ödlan som stod helt stilla över en sten. Niklas fick dock till en imitation av den, om ha lyckades är upp till var och en att bedöma ;)

Jag och Niklas tog en förmiddag en långa strandpromenix till nästa stad. På vägen hem fick vi sällskap av ett ösregn. Efter att ha tagit skydd i en telefonhytt för det värsta regnet och fixat plastpåsar för att skydda våra mobiler var vi ändå ganska glada när vi fortsatte vår vandring i regnet...


Marlene fick även äran att klippa mig tidigare idag. Ett stort tack till henne för det! Hon skriver blogg på: http://pulls.blogg.se/


Med tanke på tiden som har en förmåga att flyga fram ibland får dagen låt bli:
Time Flies från Porcupine Trees senaste skiva.
http://www.youtube.com/watch?v=p8jm61vk2Ao


Nä, nu måste jag äta något. Det är lite mindre än en timme till boarding. Frågan är vilken snabbmat jag ska förgylla min kropp med. 'Til next time....


Gott Nytt År!
Anders

Bra Dag Gott Liv

Denna gången kom jag upp! Det var inte länge, det var vitvatten (alltså ingen obruten våg) men det räknas! Och det var kul. Jag kom iväg till stranden i måndags och tisdags. Måndagen var en schysst dag. På förmiddagen blev det Maroubra för att ge sig an vågorna igen. I vattnet började en annan nybörjarsurfare prata med mig. De visade sig vara en kanadensisk kille. Trevlig snubbe. Han bodde nära stranden i en van med sin flickvän. Hon jobbade för tillfället medans han ägnade dagarna på brädan. Det lät som ett gott liv. Vi snackade lite mer och han undrade om jag vill komma upp på en öl. Så efter att jag var nöjd med dagens möte med havet så gick jag upp till hans van. Där åt jag mina jordnötssmörsmackor med en kall och snackade skit med Max som han hette. Gott liv.

En lite konstig grej med surfing är att de är få saker jag kommer på som jag kan misslyckas så fatalt på men ändå fortsätter göra det. Om jag spenderar ett par timmar i vattnet och ändå bara kommer upp på brädan en eller två gånger så är det just de lyckade försöken jag tänker på och ler åt lite lagom löjligt när jag går därifrån. Ungefär här skulle man förmodligen kunna dra en parallell till livet i allmänhet, gällande hur man väljer att fokusera på misslyckanden eller framgångar. Och kanske till och med lära sig något. Men det är inget jag tänker göra just nu, lite får du allt tänka själv.


I måndags eftermiddag blev det svenskbesök. Inte för att jag törstar så efter svenskar. I vårt kollektiv tar även de svenska tjejerna Maja och Sanna upp plats. De är två trevliga tjejer med lagom kaxig Stockholmsdialekt vilka jag får plocka ner på jorden med jämna mellanrum (ja, jag vet att ni läser det här ;) ).
Åter till besöket. I Trollhättan jobbade jag bl.a. med Mattias på Trestads Musik. Han och hans Australienska flickvän Kirsty har varit ute och rest nu i drygt ett år och nu är de än en gång på plats i Australien ( Mattias blogg: http://metrobloggen.se/isaksson) Det var alltså dom som var på besök, tillsammans med Mattias föräldrar som också är på plats. De kom upp en sväng i lägenheten för att kolla utsikt och se hur vi har det. Vi gick sedan en runda i chinatown för att avsluta på en Thairestaurang precis nedanför där vi bor. Där bjöd de på mat (tack!), väldigt god sådan. Redan igår var jag där för ett återbesök, de har take away för överkomliga 6.50 dollars. Det var en trevlig middag, jag är glad att de kom förbi.



Lev väl! Kram
Anders

En konsert, lite grill och misslyckat surf

Hey! Did you miss me? Jag saknar Dig i alla fall!
Så, vad är nytt sen sist tänker du. Eller så skiter du helt fullständigt i det och läser det här mest för att ha nåt att göra på jobbet. Och det gör du helt rätt i!


Min surfbrädas jungfrufärd blev framflyttad en dag till måndag. Anledningen till detta är att en barbeque kom ivägen. Bianca som vi bor med drog i söndags med oss till Coogee för att grilla lite. Så jag valde att vara lite social istället för att surfa själver. Jag kände mig dock lite osocial på grund av de öl jag drack kvällen innan på konserten. Men vi hade trevligt, vi grillade diverse ätbara ting och solen grillade oss. Jag gav många användbara tips till han som basade över grillen...

I lördags blev det en impuls-konsert. Dream Theater spelade. Jag lyssnade mycket på dem tidigare men de har tappat bort mig lite de senaste skivorna. Därför tänkte jag spara pengar och hoppa över konserten. Men när jag såg att det svenska bandet Pain of Salvation skulle vara förband samt att de sänkt biljettpriset så bytte jag ut tanken om att spara pengar till den om att man bara lever en gång. Jag köpte en biljett på min lunchrast.

Tre saker jag gillar med mitt jobb:
1. Där är nästan alltid nåt att göra. Dagarna går rätt fort. Har man inte kunder så ska man packa upp, prissätta, fixa iordning mm mm.
2. En timmes lunchrast. Först tyckte jag det var onödigt, tänkte mer ge mig en halvtimme så kan jag sluta en halvtimmme tidigare. Men nu gillar jag det. På min lunchen hinner jag äta, ta en powernap, göra ett ärende (ex köpa biljett) eller träna lite på min trumläxa.
3. Lön en gång i veckan. Varje vecka trillar det in lite pengar på kontot, jag får ut ca. 600 dollar i veckan. Föredrar helt klart detta upplägg än att få en större summa en gång i månaden. Det känns som jag får bättre koll på mina pengar.

Konserten var helt ok. Fast ända gångerna jag fick gåshus var faktiskt under ett par av Pain of Salvations låtar. De röjde på bra. Och ett par av låtarna tog mig tillbaka till tiden då jag lyssnade som mest på dem. Jag har lite svårt för sångaren i DT, han passar inte in. De andra i bandet får man ju ändå berömma, de är galna musiker. Konserten innehöll bl.a. solo från både gitarrist och keybordist, där den senare även gick över till att köra solo på sin Iphone (!). Han har tydligen gjort någon keyboardapplikation till den (applikationen ska gå att köpa för vem som).

Konsertklipp för den nyfikne...


Så var det det där med surfningen då. Resultatet av dag 1 med surfbräda på stranden blev att jag inte ens kom upp på brädan. Jag var väldigt nära en gång, räknas det? I måndags tog jag bussen till Maroubra beach, den ligger söder om Bondi och är inte lika folkfylld, vilket är gott för en nybörjare.
En viktig del i surfing är paddlingen. Att få blodsmak i munnen efter 30 sekunders paddling är med andra ord ingen fördel. Jag var helt slut. När jag slet med att paddla ut gled en annan surfbräda stadigt förbi mig. Föraren av den bestod av en 65-årig gubbe. Det var inte det jag behövde just då. Sammafattnigsvis kan man väl säga att jag har något att jobba på.
Jag är ändå nöjd över grejerna jag köpt. Surfbrädan känns ändå bra och min våtdräckt sitter figurnära och bra.

En slagen hjälte.


Maroubra



Dagens låt får helt enkelt bli Pain of Salvation - Vocari Dei
Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=mtSbat1Hqbo
Detta är bland det vackraste som gjorts. Innan de spelade in denna låten lade bandet upp ett telefonnummer på sin hemsida. De sa att det var numret till Guds telefonsvarare. Låten består av meddelanden till gud från olika personer runt om i världen, både positiva och negativa, glada och ledsna. Till detta har de spelat in passande och gripande bakgrundsmusik.


Ta hand om sig. 'til next time. With löve
Anders

Musiknörderi

"I love you so much that I gonna go back to my hotelroom.... and masterbate"
- Mikael Åkerfeldt (Opeth)

Sångaren i Opeth var som vanligt riktigt rolig i sitt mellansnack. Och konserten var grymt bra! Jag var där förra måndagen. Lokalen var en gammal teater vilket passade perfekt för Opeth. Det var den bästa spelningen jag sett med dem, publiken var högljud och det var stor skillnad på stämningen mot när jag såg dem i Gbg. Det märktes att bandet var på gång och att de gillar Sydney. Så här skriver Mikael Åkerfeldt om spelningen på sin blogg:

Australia is my favourite country in the world next to Sweden. I could live there! We only had 3 shows this time around, Brisbane, Sydney and Melbourne. All of which went great, especially Sydney was magical!

Jag mötte upp några fans innan på en pub, genom facebook hade jag sett att några skulle samlas. De var några år yngre än en annan (låter som jag är 100 år nu men du fattar). Det var i alla fall trevligt att ta ett par kalla innan spelningen. Fick svara på lite frågor om hur det kommer sig att vi gör så bra musik i Sverige och om det stämmer att nästa alla lyssnar på metal. "Självklart gör alla det" svarade jag.

Det är kväll här nu, jag har övat lite på min trumläxa (betoning på lite), vet inte varför jag skjuter det framför mig. Antar att det är dåliga vanor från pluggtiden som kommer fram.

Igår var jag iväg på andra kulturella äventyr. Gabriella som jag jobbar med pluggar konst här i Sydney och igår hade de avslutningsutsällning. Jag tackade självklart ja när hon undrade om jag ville komma. Där var mycket folk, prisutdelningar, vin och öl och konst i alla dess former. Allt inramat i ett gammalt fängelse som gjorts om till konsthögskola.
När man hör backpackers prata om resande är det ofta man hör deras sökande om äkthet, det som finns bortom turiststråken. Det var lite så det kändes igår. Jag var på riktigt gott humör när jag gick runt och kollade konst och pratade med Sydney-locals (Gabriellas vänner). Det kändes äkta på något sätt, jag fick ta del av deras liv här i Sydney. Även om jag inte riktigt förstod mig på hennes installationer så är hon tydligen duktig då hon vann ett fint stipendie och sålde delar av hennes verk. Hon sken som en sol, vilket smittade av sig.

Jag har börjat köpa mer skivor igen. Och jag har kommit på hur mycket jag gillar det. Nörden i mig vaknar till liv. Min senaste upptäck är Katatonia. Deras senaste skiva Night is the New Day är det bästa jag hört sen jag vet inte när och jag har lyssnat på den mer än vad som kan vara nyttigt. Musiken är mörk, melankolisk, episk, vacker och fantastiskt bra! Efter att ha lyssnat igenom skivan får jag en liknande känsla som den när man sett en riktigt bra film, jag är tagen.
Det är också här nörden i mig kommer fram. Jag kan självklart inte nöja mig med att bara gilla skivan utan jag har läst biografi, recensioner och kollat intervjuer på youtube. Än så länge har jag bara streamat skivan, jag väntar på den fysiska varianten med posten, så jag ser fram emot att ävan kunna lusläsa bookleten. (Streama här om nyfiken: http://music.myspace.com/index.cfm?fuseaction=music.artistalbums&artistid=3789825&albumid=14010655 )

I fredags skickade jag iväg en beställning på ett styck surfbräda. Den levererades i måndags. Jag hade planer på jungfrufärd i tisdags men vädret var inte riktigt på min sida så jag sköt upp det, jag fick köpt en våtdräkt i alla fall. Siktar på en ny provtur på söndag.



Länge leve nörden =)
/Anders

Cribs - eller som vi säger på svenska - Husesyn

Det är måndag, tidig eftermiddag. Jag har haft en avslappnad dag än så länge. Den inleddes med en av mina favoriter, långfrukost. Ikväll ska jag på konsert med det svenska bandet Opeth. Det ska bli riktigt kul! Det är lite som Bröderna Hårdrock säger inför en Maidenkosert "Man är helt förväntansfull".

Fransmannen som bor i vår lägenhet har pratat om att vi ska gå till gymmet tillsammans och idag var vi där. Den lätt alkoliserade Luic värmde upp med en shot vodka. Han insisterade på att jag skulle ta en med. När jag avböjde föreslog han att blanda med juice på ett sätt som "då blir det bara nyttigt". Jag försökte förklara att det tar bort lite av grejen med att gå till gymmet, det gick väl inte riktigt fram. Luic är den livligaste individen i vårt kollektiv. Jag tycker han är ett kul inslag bland oss andra väl lugna personer, en inställning som inte riktigt delas av alla andra. Han erbjuder mig alltid en shot eller liknande när han värmer upp inför den dagliga utgången. Självklart har jag tackat jag till en whiskey några gånger, fast jag brukar nöja mig med en medans han drar i sig tre.

Nyheter på jobbfronten är följande: McKenzie slutade otippat och jag blev därför erbjuden heltid i tidningsbutiken. Då jag trivs bra tackade jag ja, men prutade ner det till fyra dagar i veckan. Så nu jobbar jag onsdag till lördag varje vecka. Jag har därför sagt upp mig på Virgin. Dom var ändå förstående då dom inte kunde erbjuda så många timmar. En annan nyhet är att Marks partner kom in i butiken härom veckan och han visade sig vara av det manliga könet. Det kanske inte var stans största nyhet, men ändå.

Inför resan hit satte jag upp några mål. Ett av dem var att fortsätta spela trummor. Därför kännns det bra att jag tog min första trumlektion i tisdags, ska ha nästa imorgon. Hittade en trumkille genom google, vi gick igenom grunderna för tonläsning. Det kändes bra, lite dyrt dock, 50 dollars för en timme (ca. 300kr). Jag har inga trummor här men så länge vi håller oss på den här nivån räcker det med trumpinnar och en kudde. Det var kul att få lira lite igen!

Julens glögg kommer förtäras på Sunshine Coast! Flygbiljett är bokad till Niklas och Marlene. Det blir riktigt trist att träffa dem igen men ibland får man ju ställa upp ;-) höhö.. Nä, det ska bli fantastiskt kul! Ser fram emot det som få.

Som avslutning, om tekniken fungerar som den ska, så kommer en liten husesyn från vår lägenhet (den är på 9mb).



All the best =)
Anders

En dag på jobbet och Tubular Bells

Taylor Square Newsagent. Efter att ha bott på hostel i några dagar gick flytten till lägenhet i city. Lördagen samma vecka jag anlände satt jag på bussen mot stan för att flytta in i lägenheten. Jag hade börjat kolla efter jobb redan andra dagen  i Sydney. Och typiskt mig hade jag redan tredje dagen arbetat upp en stress över att inte ha något jobb. Jetlagen gjorde sitt för att hjälpa till, jag fattade inte riktigt varför mitt hjärta slog i 180 samtidigt som en känsla som jag antar liknar panikångest kom krypande när jag låg och försökte sova på kvällen. Jag lyckades som tur vara finta bort den och somna. När jag pratat med andra här har jag förstått att det har med jetlag att göra.

I alla fall, på väg i bussen, med jobb i tankarna, såg jag en skylt "staff wanted" på skylfönstret ovan. Jag lade det på minnet och gick dit dagen efter. En kort historia ännu kortare: Nu jobbar jag där.

Butiken ägs av Jon, en äldre, ganska butter gubbe befriad från ett leende. När han är i närheten blir jag med ens nervös, han har en utstrålning som säger något i stil med "Jag tycker inte om människor". Lite speciellt när man har en affär. Hans fru Merryl jobbar också där. Hon är väl lite trevligare, dock känns det lite påklistrat. Hon säger saker i stil med "Oh, that's lovely darling" och hejdå uttalas "Taa".

Mark är killen som anställde mig, han är son till Jon men inte till Merryl. Han är 30+, en trevlig kille som jag trivs att jobba med. Som gammal skidåkare känner han till och har varit i både Sverige och Norge, tror han gillar mig lite på grund av mitt hemland.

Musikavdelningen, min favorit.

Butiken ligger på Oxford Street, beläget mitt i Sydneys gaytätaste område. Utbudet av tidningar har pga det en viss inriktning mot denna kundgrupp. Så om någon önskar en kopia av "Fresh men" eller "Unzipped", låt mig veta så ska vi nog kunna lösa den saken.
Det kommer in en hel del orginal i butiken. Så underhålning är det inte brist på. En herre kommer varje dag, köper tidningen och en cigarr, alltid jämna pengar. Han pratar om den senaste filmen han sett, ett trevligt inslag. Härom dagen kom en kille in, verkade hög som ett hus. Han pratade högt med Gabriella, en kollega, för att sedan börja prata med någon som bara han såg. "Det är Matt" berättade McKenzie (också kollega) för mig. "Han kommer in ofta, han är trevlig, lite scizofren bara". "Sedär ja" tänkte jag och jobbade vidare.

Nedan: Kaffe - Gott. Efter att Mark har gott på onsdagar går Gabriella direkt och köper kaffe med pengar från kassan. Tidningar åker fram för att läsas bakom disk och tempot blir av någon konstig anledning betydligt lugnare. Skulle någon tidigare eller framtida chef till mig läsa det här vill jag främhäva att jag klart tar avstånd från detta betteende och på inga sätt och vis är initiativtagare. Men man vill ju gärna inte säga emot en äldre kollega när hon vill köpa kaffe. Gabriella är nog 30+, konstuderande Sydney-local. Henne gillar jag bäst att jobba med. Vi pratar om resor, gröna hälsodrycker och ibland lite konst (detta gör jag mest för att fjäska), hon är bra.

Louis är en annan kollega, han är i min ålder från Columbia. Han börjar varje dag klockan 5 med att dela ut tidningar. Hur överlever man? Vi pratar bl.a. om skillnader mellan våra länder och Australien, framtidsplaner eller bara skitsnack.

 

In action. Kände mig aningen töntig när jag tog fram kameran och bad Mark ta ett kort vilket bilden kanske bekräftar.

Dagens boktips:

Jag har precis läst ut Richard Bransons självbiografi "Losing my virginity" Virgins skapares livshistoria är fantastiskt intressant att läsa om. Allt om hur han byggt upp de olika delarna av Virgin till hans försök att tillsammans med en svensk äventyrare segla jorden runt i en varmluftsballon är väldigt spännande. Läs den.

Dagens skiva:

Inspirerad av Virginhistorien snubblade jag över Mike Oldfileds debut album Tubular Bells. Oldfield var den första artisten Virgin signade och debuten blev den bäst säljande skivan i England det årtiondet. Utan Mike Oldfield hade Virgin aldrig blivit var det är idag. Musiken blev även känd i USA som soundtrack till Exorcisten. När skivan kom ut -73 hade något liknande äldrig hörts. Och det är fortfarande väldigt bra! Lyssna! http://www.youtube.com/watch?v=bYmIKcP7Nbc&feature=related

Med kärlek.
Anders

Mycket naket

Tja och välkommen till min blogg! Jag ska blogga om vilka kändisar som är hetast just nu, vilka fester du bara måste gå på och vilka kläder du ska ha på dig för att bli lika inne som mig. Eller inte.

Fyra veckor har nu gått sedan jag tog mark i Aussie. Jag såg fram emot sommarvärme, blå himmel och sol. Här var mulet, bitvis regn och svinkallt.

Innan jag kom hit hade jag ställt in siktet på att åka till Bondi och ta in på ett hostel där, vilket jag gjorde.

Bondi beach - Det var inte riktigt så här fint när jag anlände men vädergudarna skärpte till sig en dag när jag åkte dit för att hämta post på hostelet där jag hade bott. Jag hann med en promenad längs stranden.

Igår hade vi den första riktiga stranddagen. Vi åkte till Manly. För att komma dit tar men en färja från Circular Quay. Man åker då förbi operahuset och får väldigt fin utsikt över operan, Harbourbridge och fina bostadsområden mm. I manly kommer man ifrån storstadspulsen, där är mer en småstadskänsla. Eftert att ha anlett med båten går man en bred gågata som leder raka vägen till stranden, väldigt fint! Kruka som jag är blev det faktiskt inget dopp, vattnet var tokkallt och vi var lite lagom sega. Jag var där tillsammans med några av dem jag bor ihop med.

Ok, jag erkänner. Jag har inte lyckats lista ut hur man lägger in bilder på ett sätt att det åtminstånde ser ok ut. Men jag har bråkar med det här alldeles för länge nu och känner hur ett utbrott närmar sig. Så för att rädda min dator från betongen 43 våningar här nedanför så låter jag det helt enkelt vara.

Nu är det snart läggdags här down under. Blir jobb imorgon, både i tidningsbutik och skivbutik, men mer om det senare.

Dagens låt får bli den som spelats under skapandet av detta inlägg: Radiohead - Everything In Its Right Place http://www.youtube.com/watch?v=VrpGhEVyrk0

Untill next time. Löve.

Anders